annamittilivet

Under en längre tid har jag velat skriva och berätta om en speciell sak, men inte kännt att jag kunnat på grund av några faktorer. Men nu känner jag att det känns tryggt och säkert så här kommer det.
I tisdags var jag och David med om något sååå stort. Vi fick för första gången en glimt av vår framtid. Något som vi bara har gissat oss till innan och som vi längtar så otroligt mycket efter.

... och vi var på ultraljud....!

Enligt barnmorskan såg alt bra ut och det var så skönt att höra. Har inte kännt något som jag helt säkert kan säga är en spark äneller en fosterrörelse, men barnmorskan sa att jag borde ha kännt något men kanske inte vågat tro att det var barnet och det är nog sant. Har mått ganska kasst under den tidiga delen av graviditeten men nu kunde det knappt vara bättre tycker jag. Är ute och går mycket och håller igång. Tycker kanske att det ibland känns som om jag borde ta det lugnt men det kommer nog sen och då har jag nytta av att ha hållt igång. Så jag kämpar på =)

Kan knappt fatta det själv men tydligen så har jag redan gått halvvägs och det känns inte klokt. Tiden gick så sakta i början med illamående och oförmåga att äta, men nu tycker jag att veckorna flyger iväg. Under maj månad ska vi på dop, bröllop och en del till som kommer dyka upp senare. Helgerna är snart uppbokade, sen kommer sommaren och efter det hösten då vi bli en till i familjen. Vi kan knappt bärga oss. Otroligt vilken leveranstid det är på de små krypen =)

Vi vet inte om det är en pojk eller flicka. Funderade mycket på om vi skulle ta reda på det vi ultraljudet, men vi kunde inte bestämma oss. Väl där frågade inte barnmorskan oss och vi sa inget, så det blev att gå därifrån med ovissheten och det känns helt ok för oss, men klart att vi är nyfikna...
David har gått in för detta och försöker hålla jämna steg med mig och mina känslor och tankar, vilket kanske inte alltid är så lätt =)  Men det känns så bra att det just är han och jag som gör denna resa tillsammans. Är även övertygad om att han kommer bli en toppenpappa och en underbar partner att dela föräldraskapet med. I med- och motgångar.  
Han är lugn och trygg och det behöver jag ibland...

Ja, nu har jag skrivit om det och det känns bra. Framöver kommer det nog handla mycket om min graviditet och bebisar, men ska även försöka skriva en rad om allt annat som händer i min vardag =)

//Hej