annamittilivet

Både igår och idag har jag varit borta på MHV. Igår var det vanlig undersökning och idag skulle jag göra en extra glukosbelastning. Ville se om det kunde vara anledningen till magens mått. Allt gick bra och jag passade på att lägga mig och sova bort tiden. Man får ju inte vara dum =) Allt var som det skulle och jag har ingen diabetes eller något sånt nu utan det är nog en blandning av bebisens position och storlek som gör det hela. Inget att bry sig om med andra ord. Jag följer fint min egen kurva och det är det viktiga.

Igår var jag på stan med mamma. Verkligen jättetrevligt. Det är inte ofta vi gör sånt tillsammans så det uppskattas så när det väl blir av. Vi shoppade, lunchade, fikade och hade det gott i solen. Jag handlade mig två stycken nya bibinis, nya trosor, en liten mössa och en overall på Polarn och Pyret. Det var en som jag gått och suktat efter hur länge som helst och nu var den på rean, så jag slog till. Så kul att jag köpte den. Var inne i affären ett par gånger och expiditen sa sista gången "Hej igen" med ett leedne =) Typiskt mig.... men jag ångrar inte en sekund att jag köpte den.
Senare på kvällen gjorde jag och mamma hamburgare till oss tre, köpte jordgubbar, packade korgen och for till Kalmarsundsparken. Där satt vi i solen och väntade på David. I väntan passade Olle och jag på att bada, eller rättare sagt så badade han och jag vadade. Inte jättevarmt direkt. När David kom högg vi in på maten och det smakade verkligen gott. Det brukar det göra i gott sällskap och ute i solen. Lekte lite med Olle och sen packade vi ihop oss för det blev svalt fort. Mamma åkte hem och vi tog en promenad när vi ändå var ute.
En toppendag och jag önskar fler sådarna framöver.

Idag har det inte blivit mycker mer gjort. Har vilat mig lite och tagit ut Olle på en promenix. Är trött idag. Kanske kan det bero på gårdagen. Funderar på att boka biljetter till Ice Age 3. Vi bar avgudar dom andra så denna uppföljaren har man höga förväntningar kring. Måste bara se den.

Fick ett samtal från en kompis tidigare idag. Hon undrade om jag hade något för mig i morgon och det hade jag inte. Så det blir nog ett besök i Algutsrum i morgon. Hon har fått reda på att hennes son är allergisk mot väldigt mycket och jag tycker synd om både henne och pojken. Det är inte lätt att veta vad man ska stoppa i dom då ju... Man vill ju inte göra fel så att dom får ont och far illa. Min bebis får vara så stor den vill huvudsaken är att den är frisk och att allt går som det ska. Det är det enda som betyder något!
Sak i alla fall hålla ögon och öron öppna för att kunna ge henne tips om hemsidor och annat matnyttigt för henne nu. Allt lär vara av intresse.

Idag går jag in i vecka 29 och då säger informationen att barnet är caungefär 39 cm långt och väger omkring 1400 g.

Barnet har öppnat ögonen och hinnan över linsen borta. Om barnet skulle födas nu kan ögonen skilja mellan ljus och mörker. Ögonen får färg vid den här tiden men vilken färg barnet slutligen får vet man inte förrän några månader efter födelsen. Ögonlocken är nu öppna då barnet är vaken och slutna då det sover.
Det är så spännande att förlja denna utveckling som sker i magen och det ör nästan så att det är svårt att förstå.

David läser med spänning boken han fick av mig "Du  ska bli pappa". Det är en bok som är skriven av en man till män som ska bli föräldrar. Verkar otroligt bra. Han beskriver hur viktig pappans roll är och lägger stor vikt vid samspelet mellan den blivaden mamman och pappan. Man tjänar på att sammarbeta. Det skrivs inte mycket om eller av pappor i de tidningar vi har köpt i alla fall. Det är synd för den informationen som ges riktar sig till den blivande mamman. Att det är viktigt att pappan är där och det saker som han kan göra för att underlätta ska bara vara självklar.
Ta bara detta me att barnet växer i magen och det blir ont om plats. Detspänner och kan göra ont ibland. När jag påpekar dett ibland säger David "Ta en Panodil då" som att det skulle vara botet till allt. Men det är kanske inte så lustigt för han vet ju inte hur det känns. Men när jag läste i hans bok lite idag så tog han upp just detta. Beskrev det då som att dom själva skulle tänka sig sin kropp och allt som finns där, organ och annat plus en bebis som växer och trycker undan allt annan...! Just det, hur skulle det kännas??? Kanske att Panodil hjälpe mot mot en del men inte alltid allt... Det var så bra skrivet och det var skrivet på ett sätt så jag tror män kan sätta sig in i.

Nu tänkte jag sätta mig en stund i solen och bara ta det lugnt resten av  dagen. Kommer ju en dag i morgon också...
//Hej hej