annamittilivet

Så nu är det ett faktum. Jag ska numera inte arbeta mer innan det att barnet kommer. Det känns så skönt och jag tror att det var rätt beslut att ta idag. Jag har ont bara av att ställa mig upp och att gå. Så nu slipper dom mig på jobbet =) Fast jag tror att dom kommer sanka mig och magen lite..

Nu kommer jag satsa på att uppdatera mig blogg oftare. Om vad som händer under dagarna och i min graviditet. Dom som vill veta och som är intresserade läser, andra får stå över =)
Detta är i särklass det bästa jag varit med om, samtidigt som det har varit väldigt krävande under vägen. Det går inte att förklara hur det känns men ibland känner man ju att nu är det nock fast jag har ju inte fått min belöning än och det är den som lockar.

Emma, kompisen som jag träffade igår tror att det blir en pojk med tanke på magen och hur graviditeten varit. Jag har knappt gått upp något i vikt och inte rundat på mig på sidorna, utan allt är fram och står utåt.
Samtidigt sa en annan att om man bär det högt är det en flicka. Så jag vet inte vad jag ska tro eller vänta mig =)
Vid två tillfällen har jag drömt om förlossningen eller hur det gick till när jag fick mitt barn.

Dröm nummer 1:
Första gången var jag i Mörbylånga (hemma hos mamma). Då fick jag honom av mamma och mormor som hade honom åt mig först. Han hette Nils och hade spetsig näsa, något som varken jag eller David har. En kompis hade tagit på honom en blå body som jag verkligen inte tyckte om, men ville inte såra henne så den fick vara på. Eftersom jag tyckte att det var bäst att ringa förlossningen och berätta att jag fått honom kunde jag inte amma honom med tanke på att dom säkert ville ha en födelsevikt på honom. Och så fick det bli.

Dröm nummer 2:
Denna gången befann jag också mig i Mörbylånga hos mamma, men denna gång närvarade inte mormor och så födde jag honom själv. Förlossningen gick hur bra som helst. När han var ute skulle jag gå och visa honom för mormor som kom gående på gräsmattan, men hon tittade mest på honom och sen var det inge mer med det. David var faktiskt där men hade duschat eller något för han stod med en handduk om midjan och när jag frågade honom om vi kunde kalla honom för Axel, sa han "Visst".

Herregud så man kan få ihop det!!! Vet inte vart jag har fått namnen ifrån, inget vi har pratat om eller som jag har funderat på. Efter dessa drömmar är det knappt att David låter mig åka ensam hem till Mörbylånga och min mamma =)
Jag kan heller inte säga att jag inte har tänkt tanken ett par gånger när jag varit på väg till ön ensam, man vet ju aldrig... Som tur är är det ju inte långt dit och man kör på 30 min och det ska jag väl hinna =)

Än så länge har jag inte gjort något här hemma idag. Tog en lite längre tur än vanlit på egen hand med Olle på förmiddagen, men det var knappt att jag orkade hem. Ändå var det unde halvtimmen och det känns inte kul. På kvällarna när vi är ute håller David killen i koppel och det gör nog stor skillnad och oftast så tar vi numera cyklarna.
Igår när vi kom hem och skulle ta en tur med Olle så var jag så trött och jag frågade om dom absolut ville ha mig med. Svaret "Nej" kom aningen för snabbt från David och jag tittade på honom. Då sa han "Men utan dig går det lite snabbare" Hahaha ärligt iaf, så jag blev hemma och hade fixat i köket tills dom var tillbaka.

Ska kanske ta och vrma mig lite mat nu
Höres